Vad hände bakom dörrarna?

Vid vår förra inspirationskonsert kom Mimmi Hammar, trombonist och mental coach, och höll en workshop med våra elever. Eftersom varken lärare, ledning eller föräldrar var med, blev vi nyfikna på vad de gjorde. Vi ställde därför fyra frågor till Mimmi Hammar om workshoppen.

mimmi-hammar-fyrkantig1. Hur gick workshoppen med våra elever till?

Jag berättade först om mental träning, om hur det fungerar med tankens kraft och hur man kan använda sig av det när man ska uppträda. Till exempel ska man tänka att det ska bli kul och att det ska gå bra istället för tvärtom. Man kan faktiskt träna sig på vad man ska tänka. Sedan fick eleverna göra två övningar där man rent fysiskt kan känna hur tanken påverkar kroppen. När vi blir nervösa tänker vi kanske ”usch vad läskigt”. Då ökar vår hjärtfrekvens, andningen blir ytligare och vi kan få skakningar till exempel i händerna. Det sista vi gjorde var att de fick komma fram en och en och bli applåderade av resten av gänget. Det är en bra träning i att våga ta plats. De skulle bocka och ta emot applåderna.

 2. Hur togs det emot av våra elever, har du några reflektioner kring vad de lärde sig eller hur de utvecklades?

De verkade gillade det. Den yngre gruppen var uppsluppen och glada. Den äldre lite mer eftertänksam, men de tyckte att det var skönt att slappna av, som vi gjorde i en övning. Det tyckte även de yngre. De var glada över att få med sig ett verktyg som de kan använda själva, att till exempel visualisera en spelning innan de somnar.

3. Hur kommer det sig att du intresserade dig för mental coachning?

Jag fick själv en blackout 1991 när jag skulle spela solo på en konsert och efter det blev jag intresserad av hur det kunde komma sig. Jag gick flera kurser och blev sedan själv mental tränare. Jag har alltid varit intresserad av psykologi och mental träning inbegriper ju psykologiska processer.

4. Vad är ditt viktigaste budskap kring detta, den viktigaste lärdomen att ta med sig. Hur ska man tänka?

Det viktigaste tycker jag är att så ofta som möjligt koppla tillbaka till det som är det roliga med att spela och sjunga. Och att det går att träna sitt tankemönster och ändra det i den riktning man vill.

Tro alltid på dig själv och gå din egen väg oavsett vad andra tycker!!

Bookmark the permalink.

Comments are closed.